Här är förlagan till Mattisborgen - biskopspalatset och slottsruinen i Hapsal. Ilon Wikland tillbragte sin barndoms somrar här och det mesta hon tecknar har sitt ursprung i något estniskt. När Estland blev fritt skänkte Ilon sina originalteckningar till Hapsal och det skapades ett museum i det hus Ilons farföräldrar ägde. Ett paradis för barn, men också roligt för oss vuxna som vuxit upp med Ilons teckningar. Karlssons lilla stuga på taket i Vasastan är uppbyggt i minsta detalj, och på gården finns en önskebrunn och en liten stuga med grästak.
Hapsal ligger i gamla estnisk-svenska bygder och här finns ett fint museum med föremål från den gamla "svenska" tiden. Varje torsdag samlas också en grupp svensktalande äldre damer och handarbetar och väver. Bl.a. stickar de underbara fintrådiga yllesjalar i de mest fantastiska mönster.
Hapsal uppöevde sin storhetstid vid sekelskiftet 1900. Det var berömt för sina gyttjebad och hit åkte många från St. Petersburg och andra ställen för att uppleva dess välgörande inverkan. Det är både sorgligt, trevligt och nostalgiskt att gå omkring i staden. Sorgligt därför att så många gamla hus är övergivna och förfallna (och oftast till salu). Trevligt därför trots allt finns det hus som har rustats och nu ser ut som de gjorde för 70-80 år sedan. Nostalgiskt? Ja, vi passerade societetshuset (som här heter Kuursaal) igår kväll och där verkar tiden ha stått stilla! Stilla dansmusik och bordsservering. Det var bara damernas klädsel som talade om att har var det 2000-tal och inte 1880.
Här sitter göteborgarn och spanar efter sjöfågel, men vad får han se?
En isbjörn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar