I lördags påbörjade jag någon sorts höströjning. Att ha en walk-in-closet är ju den stora drömmen för många men jag har ett walk-in- house! Visserligen bara en friggebod, men ändå. Det var så fint tänkt från början hur det skulle fungera, med vinterförvaring av växter och förvaring av kläder och annat. Så sålde vi våningen i Uppsala och helt plötsligt var friggeboden överfull av kartonger och göteborgarns kläder. Nu under sommaren har göteborgarn byggt sig en egen garderobsvägg i lillstugan (jag är stum av beundran!) så hans kläder är utflyttade, men det finns mycket annat kvar. För några år sedan tog jag hand om allt garn som hör till Hållnäsdräkten, det tog upp ett helt hörn av boden. Lördagen gick åt till att röja och kasta. Några säckar med gamla kläder blev det, men mycket blev kvar. Det man inte använder på ett år, ska man kasta sägs det. Och vilka kläder menar man då? Ska göteborgarn t.ex. kasta sin frack? Jag behåller fyra kiltar av vilka den äldsta är mer än 40 år. Provade den ikväll och den passade utmärkt. Varför ska man kasta något där modet inte har ändrats sedan medeltiden? Så har jag läst att det är inne med cape och poncho igen till hösten. Då blir jag ju jätteinne! Jag har en cape från 80-talet som är som ny. Jag anar att det här med att kasta kläder nog gäller mer modebetonade plagg. Nu har jag fem svarta plastsäckar att gå igenom. En med polotröjor, en med t-shirts, en med strumpbyxor och gud vet vad i de andra. Inget modebetonat där heller. Men jag har inte plats. Förbannelsen med att bo i ett gammalt hus är de dåliga förvaringsutrymmena. Båtsmannen, som bodde här en gång i tiden, med fru och några barn, hade väl bara ett ombyte som hängde bakom ett skynke i köket. Det är andra tider nu.
Idag gjorde jag slag i saken och ringde hembygdsföreningens ordförande och bad att få ställa ner garnet i arkivet. Inga problem, det var bara att komma. Skönt. Så nu har jag en hel hylla tom. Som jag kommer att fylla i övermorgon. Imorgon är det nämligen akututryckning med hunden. Han fick öroninflammation för ett par veckor sedan och droppar av veterinären. Det är inga problem att droppa i Sixtens öron. Han får en halv godis före, så lägger jag den andra halvan framför honom så att han kan titta på den medan jag droppar. Färdigdroppad får han den andra halvan och allt är frid och fröjd. Men kladdet! Sixten på huvudet och då har jag förhoppningsvis hunnit massera ner dropparna i örongången så att inte alltför mycket hamnar utanför. Sedan rusar uppför trappan, och vad han gör däruppe törs jag inte tänka på. Hursomhelst ser hans öron och kinder ut att vara dränkta i olja. Jag badade honom förra veckan, men eftersom jag fortfarande höll på med dropparna hade det inte stor verkan. Dessutom fick han tillbaka inflammationen som nästan hade läkt ut. Men idag ska snälla Jennifer på http://www.hundsalongeuropa.se/ ta hand om honom. Kinder ska rakas, öron ska rensas och hela hunden klippas. Göteborgarn påstår att han ser ut som en råtta när han är nyklippt. Det är inte sant! Hela proceduren tar omkring två timmar och vad jag ska hitta på vet jag inte riktigt. Funderar på att gå till Gustavianum, för köpa kläder kan jag ju inte göra…
På torsdag kan jag fortsätta kasta och röja. Fram till dess får vi hoppa över säckarna i hallen. Men vi är vana. Två ensambarn som gifter sig med varandra och inte har lärt sig det där med att plocka undan… idag är det precis 36 år sedan vi gifte oss, har vi lärt oss något under den tiden?
http://bloggkartan.se/registrera/13238/laangoeren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar