Inte bara det att jag blandade ihop honom med Puccini (konkurrenter även efter döden!) utan mer att förlägga handlingen av Otello till 1800-talet men behålla librettot som beskriver förhållandena på 1400-talet. Resultatet blev en Otello utan renässansprakt och med mycket draperier och projiceringar. Förvirrande, och inte gick det att blunda heller för jag ville gärna titta på Renée Fleming. .Otello gjordes av en lettisk tenor, som var en ny och mycket angenäm bekantskap. Kvällens outfit:
Men vadå, ny klänning?! Jag köper väl aldrig några nya kläder?
Det var betydligt svalare ute när operan var slut för det hade kommit en regnskur. Kvällen avslutades med en sista Crème Brulée vid St. Michel.
Imorgon blir det hemfärd, och på torsdag ska jag ägna mig åt mönsterkonstruktion (23 stygn) och ompackning av resväskan för vidare färd mot Tjörn på lördag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar