Lavendelblomman, en blogg om vävning, opera, mat och livet i största allmänhet.
söndag 14 augusti 2011
Blåbär, bulgarer och bränder
Sedan början av veckan har skogarna i Hållnäs invaderats av bulgarer som kommit hit för att plocka blåbär. Man ser de bulgariska småbussarna köra omkring lite överallt, även på skogsvägar och privata vägar. Jag läste i någon tidning att de är c:a 60 personer. Den första fråga jag ställer mig är: hur har de hittat hit? Hållnäshalvön är inget ställe man passerar i förbifarten. Dessutom är här ganska tättbefolkat, åtminstone sommartid. ”Upplands smålänningar” kallas vi, och marken är därefter. Karg och stenig. Det kan inte vara särskilt givande att plocka här. Ständigt med en cigarrettfimp i munnen. Känslorna på bygden är ganska upprörda, vi känner oss störda av detta. Jag tycker det är OK att plocka bär, men då ska man också respektera de regler som finns! Vi har fått oss itutade sedan barnsben hur man uppför sig i naturen. En ”gästplockare” har inte haft den möjligheten. Just nu känner jag för att införa gränskontroll med förhör om allemansrätten av alla som ser ut som bärplockare.
De skräpar ner, lämnar papper, fimpar, ölburkar och matrester efter sig. De uträttar sina behov varsomhelst i skogen. De går så nära inpå husen att vi ser dem. Droppen kom i förmiddags. Jag står vid det öppna fönstret i sovrummet och hör sirener närma sig. Ambulans, brandkår? Brandkåren visade det sig, när bilen for förbi ner mot Tårterviken. Från vårt hus är det kanske 200 meter ner till havet med flera hus emellan, så jag blev genast orolig att det brann hos någon granne. Efter en stund kom det en brandbil till. Jag började småspringa längs vägen, Anne-Marie kom på cykel och göteborgarn var redan på plats. Det visade sig vara en liten skogsbrand. Små bränder blir gärna större, eller hur? Nu var det ett par andra grannar som hade sett rök och först försökt släcka själva, men sedan ringt efter brandkåren. Branden var inte svårsläckt, men brandkåren var ändå tvungen att stanna flera timmar för att försäkra sig om att den inte spred sig. Ekvationen var inte svår: bulgar+fimp=brand.
Jag försöker analysera vad jag känner och varför. Före branden var jag bara obehagligt berörd. Nu känner jag mig illamående och jävligt förbannad. Det känns integritetskränkande. Jag har varit i ”fattiga” länder, och även Grekland, Spanien och Italien, där man inte har någon som helst uppfattning om respekt för naturen, och där vissa naturområden ser ut som en stor avfallstipp. Norrut har socialnämnden i Hudik varit tvungen att ta hand om 17 st. bulgarer som vandrade på motorvägen. De blev transporterade till bulgariska ambassaden i Stockholm med buss för att kommunen skulle bli av med dem. Vem betalar den resan?
Helt plötsligt får ordet främlingsfientlig en ny innebörd. Hur lätt är det inte att bli det? Här har vi, antagligen, fattiga människor som sliter under en kort tid för att få ihop lite pengar, varav det mesta går till deras arbetsgivare. Inte så olikt prostitution faktiskt. Vad har de fått för information om allemansrätten? Vi vet inte vad de lever under för förhållanden, men det vi ser att de gör här, det gör oss arga och upprörda. Migrationsverket har skärpt kraven på bärföretag så att plockarna ska ha någon sorts lönegaranti. Det är väl bra för bärplockarna. Vi som bor i området då? Får vi någon ersättning för nedskräpning? Jag tycker att Miggan borde införa en obligatorisk examen i allemansrätten för alla österifrån som kommer hit för att plocka bär!
http://arbetarbladet.se/nyheter/tierp/tierp/1.3805602-liten-skogsbrand-utanfor-fagerviken
http://bloggkartan.se/registrera/8479/haallnaes
De skräpar ner, lämnar papper, fimpar, ölburkar och matrester efter sig. De uträttar sina behov varsomhelst i skogen. De går så nära inpå husen att vi ser dem. Droppen kom i förmiddags. Jag står vid det öppna fönstret i sovrummet och hör sirener närma sig. Ambulans, brandkår? Brandkåren visade det sig, när bilen for förbi ner mot Tårterviken. Från vårt hus är det kanske 200 meter ner till havet med flera hus emellan, så jag blev genast orolig att det brann hos någon granne. Efter en stund kom det en brandbil till. Jag började småspringa längs vägen, Anne-Marie kom på cykel och göteborgarn var redan på plats. Det visade sig vara en liten skogsbrand. Små bränder blir gärna större, eller hur? Nu var det ett par andra grannar som hade sett rök och först försökt släcka själva, men sedan ringt efter brandkåren. Branden var inte svårsläckt, men brandkåren var ändå tvungen att stanna flera timmar för att försäkra sig om att den inte spred sig. Ekvationen var inte svår: bulgar+fimp=brand.
Jag försöker analysera vad jag känner och varför. Före branden var jag bara obehagligt berörd. Nu känner jag mig illamående och jävligt förbannad. Det känns integritetskränkande. Jag har varit i ”fattiga” länder, och även Grekland, Spanien och Italien, där man inte har någon som helst uppfattning om respekt för naturen, och där vissa naturområden ser ut som en stor avfallstipp. Norrut har socialnämnden i Hudik varit tvungen att ta hand om 17 st. bulgarer som vandrade på motorvägen. De blev transporterade till bulgariska ambassaden i Stockholm med buss för att kommunen skulle bli av med dem. Vem betalar den resan?
Helt plötsligt får ordet främlingsfientlig en ny innebörd. Hur lätt är det inte att bli det? Här har vi, antagligen, fattiga människor som sliter under en kort tid för att få ihop lite pengar, varav det mesta går till deras arbetsgivare. Inte så olikt prostitution faktiskt. Vad har de fått för information om allemansrätten? Vi vet inte vad de lever under för förhållanden, men det vi ser att de gör här, det gör oss arga och upprörda. Migrationsverket har skärpt kraven på bärföretag så att plockarna ska ha någon sorts lönegaranti. Det är väl bra för bärplockarna. Vi som bor i området då? Får vi någon ersättning för nedskräpning? Jag tycker att Miggan borde införa en obligatorisk examen i allemansrätten för alla österifrån som kommer hit för att plocka bär!
http://arbetarbladet.se/nyheter/tierp/tierp/1.3805602-liten-skogsbrand-utanfor-fagerviken
http://bloggkartan.se/registrera/8479/haallnaes
På tur i Hållnäs 2011
Årets ”På tur i Hållnäs” innehöll lite av varje. Göteborgarn skickade jag iväg till Gudinge för att äta strömmingsburgare. Det är hans åsikt att hela ostkusten ska satsa på det istf varm korv. Och varför inte? Varje korvkiosk med självaktning borde åtminstone ha det som alternativ på menyn. Fast göteborgarn vill ha lingonsylt till sin, en barndomsskada från västkusten där man egendomligt nog äter lingon till stekt fisk…
Själv åkte jag till hamnen i Fagerviken för att hjälpa vävföreningen att sälja lotter. Där var det full fart och ett tag såg det ut som om kustbevakningen hade ryckt ut för att hjälpa till med lottförsäljningen:
men så var det naturligtvis inte! De var där för att demonstrera sin utrustning och sig själva. Lotterna gick åt ändå. Inne hos Calles Fisk var det en strid ström av besökare och kön till kassan var faktiskt så lång, att när jag gick in för att köpa en glass hade jag ätit upp den när det var min tur att betala!
En barndomsvän (http://www.inspirafengshui.se/) som har sommarställe på Hästskär kom förbi och köpte några lotter, men det blev ingen vinst. Då föll hennes blickar på grannståndet där några flitiga kvinnor säljer trasmattor. Och visst blev det affär:
Den här skulle passa fint till jul, och så blev det visst två till!
Idag är det inte så mycket på gång men jag har varit i Kvarnbo hos fina Joanna som alltid har loppis den här helgen:
Jag tänkte jag skulle få lite kloka bloggtips av henne. Kika in på http://www.livsvinst.se/ och se vad hon har att kämpa med. Vi hann inte med så mycket bloggprat, det får bli en annan gång. Nu ska hon gå och bli webbredaktör också, det finns många framtidsplaner här!
Dagens mest dramatiska händelse rör både U.D., Migrationsverket och brandkåren så den får ett eget inlägg senare.
Själv åkte jag till hamnen i Fagerviken för att hjälpa vävföreningen att sälja lotter. Där var det full fart och ett tag såg det ut som om kustbevakningen hade ryckt ut för att hjälpa till med lottförsäljningen:
men så var det naturligtvis inte! De var där för att demonstrera sin utrustning och sig själva. Lotterna gick åt ändå. Inne hos Calles Fisk var det en strid ström av besökare och kön till kassan var faktiskt så lång, att när jag gick in för att köpa en glass hade jag ätit upp den när det var min tur att betala!
En barndomsvän (http://www.inspirafengshui.se/) som har sommarställe på Hästskär kom förbi och köpte några lotter, men det blev ingen vinst. Då föll hennes blickar på grannståndet där några flitiga kvinnor säljer trasmattor. Och visst blev det affär:
Den här skulle passa fint till jul, och så blev det visst två till!
Idag är det inte så mycket på gång men jag har varit i Kvarnbo hos fina Joanna som alltid har loppis den här helgen:
Jag tänkte jag skulle få lite kloka bloggtips av henne. Kika in på http://www.livsvinst.se/ och se vad hon har att kämpa med. Vi hann inte med så mycket bloggprat, det får bli en annan gång. Nu ska hon gå och bli webbredaktör också, det finns många framtidsplaner här!
Dagens mest dramatiska händelse rör både U.D., Migrationsverket och brandkåren så den får ett eget inlägg senare.
fredag 5 augusti 2011
Bloggläsning
http://blogg.mama.nu/anitha-schulman/ Nu har hon skrivit sitt sista inlägg därför att hon får så många elaka och obefogade kommentarer. Det finns människor som ägnar hela sin tid åt nätmobbing. Jag blir så upprörd. Vad är det för människor som vill förstöra för andra? Jag kan inte beskriva Anithas blogg annat än som rar, och för det får hon skit! Jag känner inte Anitha personligen, men om jag mötte henne skulle hon få en stor kram för det är hon värd.
Göteborgarn har fått klart för sig att det finns folk som läser vad jag skriver så han vill komma med ett tillrättaläggande: om det är något på gång, så somnar han inte! Med på gång menas konsert eller opera, inte TV-soffan. Jag däremot, kan gladeligen somna till både Prokofjev och Mozart. Jag somnade t.o.m i Berlin när vi såg Placido i Simon Boccanegra! Jag kan inte ens beskriva det som sova, jag blir medvetslös men är samtidigt medveten om musiken...
torsdag 4 augusti 2011
Dygnsrytm
Trots att vi har varit gifta i snart 36 år har göteborgarn och jag inte kunnat enas om vilken tid på dygnet som är bäst. Jag är gärna uppe länge, medan hans ögonlock börjar sänka sig vid 21-tiden (om jag har tur dvs, annars kan det ske redan under Rapport...). Alltså är han pigg som en lärka på morgonen, och det är inte min bästa tid direkt. Det kan ibland leda till överraskningar, som det här:
som jag hittade på spisen i förmiddags när jag raglade ut för att göra mitt morgonte! Det räcker till ett par smörgåsar med smörfrästa kantareller, bland det godaste som finns!
Vi hade stora planer när vi skaffade hund för 11 år sedan. Det skulle bli en svamphund av honom och kantarellsök skulle inläras. Nu visade det sig att hunden var intelligentare än vi, och kantareller var han definitivt inte intresserad av. Men husse blev en duktig svampplockare. Hunden lärde sig däremot snabbt att det gick fortare att plocka blåbär själv än att vänta på att någon vänlig människa skulle ge honom några! Så om ni ser en svart pudel med blå tunga vandra omkring vet var han hör hemma. Under fikat idag hos grannarna avslöjade de att när han lämnas ensam så ylar han i 10 minuter innan han tystnar. Nu händer inte det så ofta, men någon gång måste han vara ensam några timmar. Jag tror inte att Gävle konserthus tillåter hundar i salongen. Om man låtsas att han är ledarhund? Nä, har aldrig sett en pudel som ledarhund så det går inte heller.
Vi började lottförsäljningen idag. Vi började med den aktive polismästaren som redan i januari ville ge mig pengar "för att ha det gjort". Jag sa att han fick åtminstone vänta tills jag hade den nya lottlistan! Sedan sålde jag några till den f.d. polismästaren (dvs. göteborgarn) medan han tog ett kvällsdopp. Det gick så bra så. Han köpte 10 lotter. Jag satt på bryggan och fyllde i listan medan han simmade. Betalningen tar vi sedan. Imorgon hittar vi nog åtminstone en polis till som köper lotter. Det är svårt att säga nej när f.d. chefen kommer och säger att man ska stödja Rädda Barnen... Skämt åsido, nästan alla tycker det är roligt när man kommer och dessutom har vi så fina vinster!
För närvarande är vi invaderade av fransmän, jurister och poliser i vår lilla avkrok. Fransmännen är gifta med svenskar och har på så sätt hamnat här, men varför vi har så många poliser med sommarställe i ett område med ett par hundra invånare, är svårare att förstå. Det har väl börjat med en och så har det spritt sig som en snuva i poliskåren. Flockmentalitet? Jag kan inte tänka mig bibliotekarier bära sig åt på samma sätt. F.ö. har vi så dåligt betalt så vi skulle inte ha råd. Jag? Ja men jag har ju ärvt plejset, vilket jag är innerligt tacksam för!
Vi hade stora planer när vi skaffade hund för 11 år sedan. Det skulle bli en svamphund av honom och kantarellsök skulle inläras. Nu visade det sig att hunden var intelligentare än vi, och kantareller var han definitivt inte intresserad av. Men husse blev en duktig svampplockare. Hunden lärde sig däremot snabbt att det gick fortare att plocka blåbär själv än att vänta på att någon vänlig människa skulle ge honom några! Så om ni ser en svart pudel med blå tunga vandra omkring vet var han hör hemma. Under fikat idag hos grannarna avslöjade de att när han lämnas ensam så ylar han i 10 minuter innan han tystnar. Nu händer inte det så ofta, men någon gång måste han vara ensam några timmar. Jag tror inte att Gävle konserthus tillåter hundar i salongen. Om man låtsas att han är ledarhund? Nä, har aldrig sett en pudel som ledarhund så det går inte heller.
Vi började lottförsäljningen idag. Vi började med den aktive polismästaren som redan i januari ville ge mig pengar "för att ha det gjort". Jag sa att han fick åtminstone vänta tills jag hade den nya lottlistan! Sedan sålde jag några till den f.d. polismästaren (dvs. göteborgarn) medan han tog ett kvällsdopp. Det gick så bra så. Han köpte 10 lotter. Jag satt på bryggan och fyllde i listan medan han simmade. Betalningen tar vi sedan. Imorgon hittar vi nog åtminstone en polis till som köper lotter. Det är svårt att säga nej när f.d. chefen kommer och säger att man ska stödja Rädda Barnen... Skämt åsido, nästan alla tycker det är roligt när man kommer och dessutom har vi så fina vinster!
För närvarande är vi invaderade av fransmän, jurister och poliser i vår lilla avkrok. Fransmännen är gifta med svenskar och har på så sätt hamnat här, men varför vi har så många poliser med sommarställe i ett område med ett par hundra invånare, är svårare att förstå. Det har väl börjat med en och så har det spritt sig som en snuva i poliskåren. Flockmentalitet? Jag kan inte tänka mig bibliotekarier bära sig åt på samma sätt. F.ö. har vi så dåligt betalt så vi skulle inte ha råd. Jag? Ja men jag har ju ärvt plejset, vilket jag är innerligt tacksam för!
onsdag 3 augusti 2011
Att ta sig hem....
liter vodka för 300 kronor. Får man ens ta in så mycket?
Måndag morgon seglade vi genom Stockholms underbara skärgård, och det måste vara bland det vackraste man kan uppleva. Att i så många timmar kunna passera öar, med eller utan hus, är nog ganska unikt. Kl 10 som utlovat lade vi till i Värtahamnen. Vi tyckte vi hade tur som var bland de första som fick köra av båten, bara för att upptäcka att vi befann oss i en väntfil för att passera tullen. Alltså, en av 18 väntfiler. Då kan man tycka att vi skulle få köra genom tullen först också. Nej. I stället fick vi vänta till sist! Det kanske finns något system i det hela som vi inte upptäckte. Vi hade ett lunchmöte i Lövstabruk kl 13, så vi hade ändå rätt gott om tid när vi efter 40 minuter äntligen kom iväg. Allt gick finfint fram till Knivsta ungefär då trafiken stannade av på motorvägen. Asfaltarbete. Alla bilar på en körbana. Det var jag som körde och när proppen äntligen löste upp sig tryckte jag pedalen i botten. 12.59 stannade vi utanför värdshuset i Lövstabruk! Inte vet jag om vi bidrog så mycket till den kulturella diskussionen under lunchen, men vi gjorde en trevlig ny bekantskap, Moa Gällström. Hon ställer ut sina målningar under sommaren i magasinet, och hade i år också hyrt Orangeriet.
Idag var A. och jag uppe i vävstugan för första gången sedan inbrottet. Det syntes inte många spår och vi överlever att kaffekassan är borta. Värre är att förrådet på gården är nerbränt. Så många frivilliga arbetstimmar som har gått åt till att bygga det!
Det är nästan så att jag hoppas på dåligt väder snart för det finns flera vävar lediga just nu, bl.a. stora julduken...men jag har ju annat att göra också. Imorgon börjar min lottförsäljning av Rädda Barnens sommarlotteri. Sent ute som vanligt, den 15:e ska det vara färdigsålt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)