Jag följer omkring 50 bloggar och några twitter. En del bloggar blir man mer berörd av än andra. Som Anitha Schulmans långa resa för att bli gravid och få barn.
http://blogg.mama.nu/anitha-schulman/ Nu har hon skrivit sitt sista inlägg därför att hon får så många elaka och obefogade kommentarer. Det finns människor som ägnar hela sin tid åt nätmobbing. Jag blir så upprörd. Vad är det för människor som vill förstöra för andra? Jag kan inte beskriva Anithas blogg annat än som rar, och för det får hon skit! Jag känner inte Anitha personligen, men om jag mötte henne skulle hon få en stor kram för det är hon värd.
Jag läser politikerbloggar också, från vänster till höger. Inte av något särskilt stort politiskt intresse men ibland skymtar man människan bakom orden och
det intresserar mig. Är Carl Bildt förkyld och hur är det med Birgitta Dahls hjärta egentligen? När sorgen i Norge var som störst läste jag en blogg av en norsk mamma. Hennes dotter var på Utöya men kom därifrån med livet i behåll. Det är
vanligheten jag vill åt. Jodå, jag läser Blondinbella också för att jag vill förstå hur hon fungerar. Det har jag inte lyckats med. Dessutom är bloggen vanvettigt tråkig (sedär, ett påhopp!). En tjugoårig flicka som har gjort sig en förmögenhet genom att blogga, och som tror att allt hon företar sig kommer att lyckas. Hon är så ung, jag hoppas fallet inte blir alltför tungt.
Göteborgarn har fått klart för sig att det finns folk som läser vad jag skriver så han vill komma med ett tillrättaläggande: om det är något på gång, så somnar han inte! Med på gång menas konsert eller opera, inte TV-soffan. Jag däremot, kan gladeligen somna till både Prokofjev och Mozart. Jag somnade t.o.m i Berlin när vi såg Placido i Simon Boccanegra! Jag kan inte ens beskriva det som sova, jag blir medvetslös men är samtidigt medveten om musiken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar