90-årskalas och Rädda Barnen

Vi var på 90-årskalas i helgen. Släktingen som fyllde tyckte inte att man skulle ge några presenter. Rätt tänkt! När man fyller 90 har man nog allt man behöver. I stället placerades en Rädda Barnen-bössa ut där man kunde ge ett lämpligt bidrag. Det gladde naturligtvis mitt Rädda Barnen-hjärta! Jag hoppas trenden sprider sig. Det behöver inte vara Rädda Barnen och det behöver inte vara 90 heller. Det går lika bra med 50, 60 eller 70. För vad ska man med alla blommor, vinflaskor och pryttlar till, som man ändå inte behöver.

Titta noga på bilden! Detta är Sveriges första professor i kvinnohistoria (eller genusforskning, som det heter nu för tiden). Göteborgarns släkting, men hon är också mig mycket kär. Hon har ett osvikligt sinne för humor och är naturligtvis mycket skärpt. Ni ser att hon håller upp en bok? Professorn tyckte inte att det var tillräckligt med pengar i bössan så hon ställde till auktion på gamla böcker. Och som folk bjöd! 200:- för en sliten pocket t.ex. Även jag kammade hem en bok om drottningar. Som professorn sa: Den har ju bilder... Varje bok som bjöds ut talade hon noggrant om vad hon tyckte om den, om den var väldigt dålig, bara lite dålig eller kanske t.o.m. originell. Som auktionsförrättare använde hon sin dotter och hon kunde verkligen trissa upp priset!

                         Gunhild pratar för varan och Sissela skakar med bössan!


En liten bit därifrån, parkerad på en gräsmatta, satt en äldre herre och övervakade spektaklet. Han undrade nog vad han hade i Gnesta att göra men tog det hele med knusende ro!

http://bloggkartan.se/registrera/13238/laangoeren