Rädisor, vin och hundben

En alldeles vanlig måndag i mitten av augusti kan man få för sig att besöka sina pallkragar som man gjorde i ordning i början av juni och sedan glömde bort. Jag har tre pallkragar. I två av dem rådde triffidernas uppror, såg det ut som. Dragon till husbehov har jag för de närmsta 10 åren, och rädisorna såg ut som rödbetor:

Ett år satte jag ett par jordärtskockor och dem blir jag aldrig av med. Om man lämnar minsta lilla rotbit kvar i marken tar det över och kväver allt annat. Jag tror jag får överge projektet köksträdgård, i början av sommaren drömmer jag om allt egenodlat vi ska äta och sedan blir det inte av.


Göteborgarn däremot, han har en egen vinstock utanför lillstugan och den ser ut att ge en riklig skörd i år. Druvorna hänger i fina klasar, men hur långt räcker det? En flaska vin eller två? Eftersom det är en så liten skörd kan vi lägga druvorna i en balja och låta hunden trampa runt. Väldigt praktiskt, då blir han ren om tassarna samtidigt...

Vår hund är inte som andras, och vilken hund är det? De senaste veckorna har han burit omkring på ett ben som han fick i present av snälla Marianne (http://www.hunddagis.net/) när han var på pensionat senast.

Ett vanligt godisben som ni ser. Men här spaaras det på benen! Varje kväll ungefär vid Rapporttid hör vi ett buller från övervåningen. Då vet vi att det är Sixten som rotar fram sitt ben som han har gömt någonstans. Sedan rasar han nerför trappan som en elefant (skickligt av en mellanpudel) in vardagsrummet och upp i soffan med benet käckt i ena mungipan. Upp och ner igen ett par gånger, sedan brukar benbärandet vara färdigt för kvällen. Ända tills ikväll dvs. Antagligen har han sugit på det så länge att det har börjat mjukna lite för han upptäckte att det gick ju att äta också, inte bara bära omkring på! Och då blev det väldigt viktigt att inte släppa benet för en sekund en gång. Vid kvällspromenaden försökte jag tala allvar med honom och tyckte att han skulle lämna benet inomhus. Den blick han gav mig då sa: "Är du inte klok människa, då kan ju någon ta det!" SÅ. Kissning med ben i munnen gick bra. Avtagande av halsband funkade med lite lirkande runt benbiten. NU ligger han på sin plats och sover räv med det lilla som är kvar FÖR DET KAN JU TÄNKAS ATT NÅGON VILL STJÄLA DET UNDER NATTEN.

Jag vet hur det blir, jag. Imorgon är benet slut och då kommer han att rota fram sitt gamla äckliga oxhudsben och börja bära på det istället. Men varför just till Rapport?

http://bloggkartan.se/registrera/13238/laangoeren